Från sjuk till ett friskare liv

1. Gör medicinen till en del av dina dagliga rutiner. Ta den på samma sätt varje dag.
2. Hämta ut läkemedel i god tid så att du inte riskerar att vara utan.
3. Fortsätt att ta din medicin så som läkaren ordinerat även om sina symtom försvinner. Behandlingen är oftast livslång.
4. Tala om för din läkare om du börjar med eller slutar med andra mediciner och kosttillskott. Det kan påverka hur din sköldkörtelmedicin fungerar.
5. Kontrollera att du fått rätt styrka på din medicin på apoteket.

Ta dina läkemedel med sköldkörtelhormon vid samma tidpunkt och på samma sätt varje dag. Du kan ta medicinen på morgonen – vänta då minst 30 minuter till en timma innan du äter frukost eller dricker kaffe/te. Du kan också ta din sköldkörtelmedicin på kvällen, men gör det då minst två timmar efter kvällsmaten.

Flera läkemedel och vissa mineraler påverkar upptaget av sköldkörtelhormon. Om du tar läkemedel mot halsbränna, sura uppstötningar och magsår (till exempel omeprazol), bör du vänta fyra timmar mellan då dessa ämnen försämrar upptaget av sköldkörtelhormon.

Det bör även gå 4 timmar mellan intag av sköldkörtelhormon och järn-, kalcium- och magnesiumtabletter eller stor mängd kalcium- och järnrik mat (för att vara på den säkra sidan). Också fiberrik mat och koffeinhaltiga drycker som kaffe, te och energidrycker har visat sig försämra upptaget av sköldkörtelhormon.

Effekten av sköldkörtelhormon kan påverkas om det tas tillsammans med flera andra olika läkemedel. Berätta därför för din läkare om du tar andra läkemedel eller slutar ta andra läkemedel. Om du är osäker – tala med din läkare eller apotekspersonalen!

Standardbehandlingen vid hypotyreos är levotyroxin (T4). I Sverige finns tre olika läkemedel godkända som innehåller levotyroxin:

• Levaxin (Orifarm Gererics AB)
• Euthyrox (Merck AB)
• Tirosintsol (IBSA)

Levaxin finns i åtta olika styrkor: 25, 50, 75, 100, 125, 150, 175 och 200 mikrogram.

Euthyrox är laktosfri och finns i tre olika styrkor: 25, 50 och 100 mikrogram.

Tirosintsol är ett nytt läkemedel som godkändes i Sverige i maj 2022. Till skillnad mot Levaxin och Euthyrox som båda är tabletter, innehåller Tirosintsol levotyroxin i flytande form (löst i glycerol och vatten).

Tips!

Tirosintsol kan vara ett alternativ för dig som har problem med upptaget av levotyroxintabletter från tarmen, till exempel på grund av att du tar läkemedel mot sur mage som omeprazol eller om du är magsäcksopererad.

Om du har hypotyreos kan du i vissa fall bli erbjuden så kallad kombinationsbehandling med sköldkörtelhormon. Då tar du levotyroxin (T4) tillsammans med liotyronin (T3). I Sverige finns ett godkänt läkemedel som innehåller liotyronin (T3):

• Liothyronin (Orifarm Generics AB)

Liothyronin finns endast i styrkan 20 mikrogram.

Tips!

Läs mer om kombinationsbehandling med T3 här.

Ofta vill man ge en lägre dos än 20 mikrogram liotyronin. Det går att dela Liothyronin i två lika stora delar (10 mikrogram). Om du behöver ta en ännu lägre dos finns det möjlighet för din läkare att skriva ut ett annat läkemedel som kräver licens, till exempel:

• Cytomel (Pfizer) 

Cytomel är laktosfri och finns i styrkan 5 mikrogram.

Du kan läsa mer om licensläkemedel längre ner på sidan.

Natural Desiccated Thyroid (NDT) innehåller frystorkat sköldkörtelextrakt från gris. Inga godkända läkemedel med NDT finns i Sverige utan kräver godkänd licens från Läkemedelsverket. De vanligaste NDT-preparaten som skrivs ut av svenska läkare är:

• Armour Thyroid (AbbVie) 
• Thyroid (ERFA Canada 2012 Inc)

Du kan läsa mer om licensläkemedel här under.

Du kan få ett licensläkemedel om du behöver ett preparat som inte är godkänt i Sverige, men som är godkänt i något annat land. Anledningar till att man kan behöva ett licenspreparat kan till exempel vara otillräcklig effekt av godkända preparat, överkänslighet för något av innehållsämnena i godkända preparat eller att lämplig styrka på tabletter saknas.

Licensen är ett försäljningstillstånd från Läkemedelsverket till ett apotek att sälja ett läkemedel som inte är godkänt i Sverige. För att en licens ska behandlas krävs att din läkare skapar en licensmotivering och att ett apotek gör en licensansökan i licenssystemet KLAS. Normalt handläggs ansökan inom sju arbetsdagar och beslut skickas till sökande apotek.

Om licensen godkänns kan du hämta ut ditt recept på valfritt apotek i hela Sverige.

Tips!

Läs mer om hur licensansökan går till rent praktiskt på Läkemedelsverkets webbplats här

Sköldkörtelförbundet får ibland frågor från både läkare och patienter som av religiösa, etiska, kost- eller livsstilsskäl vill undvika läkemedel med animaliskt ursprung. Laktos, gelatin eller magnesiumstearat är exempel på hjälpämnen som kan komma från djur. Enligt den kunskap som finns idag ska personer med laktosintolerans klara av den lilla mängd laktos som finns i vissa läkemedel. Men alla är olika och vissa av oss är särskilt känsliga och kan då behöva utesluta all laktos. Läkemedel med laktos kan undantagsvis innehålla spår av mjölkprotein, och bör därför undvikas också av mjölkproteinallergiker.

Tips!

Här kan du läsa mer om läkemedel som innehåller laktos 

Läs mer om hjälpämnens ursprung hos Janus info

Du kan själv, och bör rapportera upplevda biverkningar av din medicin. Bristande effekt är också en biverkning, så om du t ex upplever att du inte får symtomlindring av sköldkörtelmedicinen trots att du är välinställd enligt blodproven, bör detta biverkningsrapporteras. 

Läs mer om hur du rapporterar biverkningar på Läkemedelsverkets webbplats.

Studier kring risker och samband

Din läkare säger så i all välmening eftersom hen inte vill att du ska komma till skada – då läkare många gånger har fått höra/läsa att det finns risk för benskörhet/frakturer och hjärtproblem vid ett lågt TSH. Men detta är exempel på en faktoid, något som upprepats så många gånger att det blivit till en vedertagen sanning – även då det inte finns belägg för påståendet.

2019 publicerades äntligen en stor kohortstudie, där man följt över 160 000 hypotyreospatienter på behandling under i snitt 6 år (men vissa betydligt längre då studien pågått under 23 år). Den bekräftar tidigare kohortstudie (på färre patienter) och visar bland annat på att det finns:

• INGET samband mellan risk för benskörhet/frakturer och ett lågt TSH (lägre än 0,4):
  ”we found no association between low or high TSH and risk of all fractures; however, we observed an increase in risk of fragility fractures at TSH concentrations above 10 mIU/L”.
• INGET samband mellan risk för förmaksflimmer och de lägsta TSH-värdena (lägre än 0,1). Forskarna kunde till och med se en marginellt SKYDDANDE effekt mot förmaksflimmer vid ett TSH mellan 0,1 och 0,4:
  ”we observed no association between risk of atrial fibrillation and the lowest or highest TSH categories. However, we found a marginal protective effect at TSH concentrations of 0.1-0.4 mIU/L (hazard ratio 0.86 (0.74 to 1.00; P=0.05)”.
• INGET samband mellan kranskärlssjukdom eller stroke/TIA och ett lågt TSH (lägre än 0,4). Forskarna såg till och med en SKYDDANDE effekt mot hjärtsvikt vid ett lågt TSH (mellan 0,1 och 0,4):
  ”At low TSH concentrations (<0.4 mIU/L), no association with ischaemic heart disease or stroke/transient ischaemic attack was present, but we observed a protective effect for heart failure (hazard ratio 0.79 (0.64 to 0.99; P=0.04) for TSH <0.1 mIU/L and 0.76 (0.62 to 0.92; P=0.006) for 0.1-0.4 mIU/L).”

Man kunde se en ökad dödlighet för dem med ett TSH lägre än 0,1. Denna risk var högre för dem som hade ett TSH över 4,0, och betydligt högre vid TSH över 10.

Slutsatserna av studien är otroligt viktig information – då många hypotyreospatienter idag förvägras en behandlingsdos som får dem att må bättre eller till och med bra! Och information om studien behöver därför nå så många läkare som möjligt. Med dessa fakta i handen kommer läkare känna sig trygga i att låta patienter ha ett TSH lägre än nedre referens, om patienterna mår bättre av det och vill ha det. Och om man tänker logiskt, så inser man att det omöjligt kan vara ett lågt TSH/brist på TSH i sig, som ger eventuella biverkningar. Det är givetvis mängden T4 och T3 som är viktig, och där kan blodproverna ge en fingervisning (ger ett mått på hur det står till i blodbanan, som är transportsträckan, men säger inget om hur det ser ut i vävnaderna och i centrala nervsystemet/hjärnan, dit T4/T3 ska nå.)

Här kan du läsa studien.

Fertilitet, graviditet och embryots utveckling

Sköldkörtelhormoner hos mamman spelar en viktigare roll för fertilitet, graviditet och embryots utveckling än vad man tidigare trott. Genom att kontrollera och justera hormonvärdena hos alla sköldkörtelsjuka kvinnor som har svårt att bli gravida skulle troligtvis färre behöva behandlas för fertilitetsproblem.

Sköldkörtelsjukdom är en av Sveriges största kvinnliga folksjukdomar. En studie på Danderyds sjukhus visar att sköldkörtelhormonerna kan inverka på fertilitet, graviditet och embryoutveckling, men att brist på hormonet inte alltid behandlas.

Sedan 2017 kontrolleras sköldkörtelhormoner rutinmässigt hos alla gravida kvinnor vid inskrivning på mödravårdscentralen. Men det räcker inte att kontrollera värdena, de måste också justeras i tid. För låga hormonnivåer kan öka risken för graviditetskomplikationer såsom missfall, ökad blödningsrisk vid förlossning, låg födelsevikt och negativ påverkan på barnets normalutveckling.

– Hälften av de sköldkörtelsjuka kvinnorna som undersöktes i studien var medicinskt underbehandlade under de 13 första graviditetsveckorna. Vi vet att även marginellt avvikande hormonnivåer kan ha betydelse, säger Frida Hosseini-Akram, överläkare och medicin doktor gynekologi och obstetrik vid Danderyds sjukhus.

Fostret är helt beroende av mammans hormonnivåer eftersom att det producerar egna sköldkörtelhormoner först vid vecka 18–20. I hälften av laboratoriets tester tillsattes sköldkörtelhormoner så att hormonkoncentrationen var densamma som hos friska kvinnor.

– Vi såg att utvecklingen blev bättre i de tester som hade tillskott av sköldkörtelhormoner jämfört med testerna med standardlösningen, säger Frida Hosseini-Akram.

Tre missfall i rad drabbar 1–3 procent av alla gravida kvinnor och orsaken hos hälften av dem är okänd. I studien har forskarna studerat sköldkörtelreceptorer i äggledare och sett att de förekommer i olika delar av äggledaren. Hormonerna ser ut att kunna påverka äggledarna och livmoderslemhinnan vid embryots implantation.

– När vi jämförde kvinnor med upprepade missfall och fertila kvinnor såg man skillnader i livmoderslemhinnan som var sköldkörtelhormonsrelaterade, förklarar Frida Hosseini- Akram.

Kvinnliga diabetespatienter har sedan länge förbehandlats innan graviditet och följts rutinmässigt inom mödravården.

– Sköldkörtelsjuka kvinnor ska informeras och kontrolleras innan graviditet precis som diabetespatienter. Det är viktigt att sköldkörtelsjuka kvinnor gör det viktiga blodprovet direkt efter konstaterad graviditet och att de omgående justerar medicindosen. Hos friska kvinnor ökar sköldkörtelproduktionen med upp till 50 procent under graviditet, säger Kerstin Brismar, professor och specialistläkare i diabetologi och endokrinologi.

Läs mer om forskningen här: Endocrine and paracrine factors related to pregnancy and infertility

Medicinering och graviditet

Kvinnor som medicinerar med Liothyronin (T3) eller NDT (naturligt sköldkörtelhormon) och som blir eller planerar att bli gravida, får av sjukvården veta att de måste sluta med sådan behandling och övergå till monoterapi med Levaxin (T4). Många av dessa kvinnor, som gått över till kombinationsbehandling eller NDT därför att de inte mådde bra på Levaxin, undrar om inte en dåligt fungerande hypotyreosbehandling är sämre för fostret än kombinationsbehandling med Liothyronin eller NDT?

I en översiktsartikel från 2015 med titeln ”Combination Levothyroxine + Liothyronine Treatment in Pregnancy” publicerad i Obstetrical and Gynecological Survey, har man sett att kombinationsbehandling blir allt vanligare och därför valt att se över den forskning som finns på teoretiska risker med sådan behandling. Och det är inte många studier forskarna hittar. De refererar till en enda studie på råttor från 1990: ”Congenital hypothyroidism, as studied in rats. Crucial role of maternal thyroxine but not of 3,5,3′-triiodothyronine in the protection of the fetal brain” publicerad i The Journal of Clinical Investigation.

I denna studie gav man gravida råttor och deras foster ett läkemedel (Thacapzol) som kraftigt hämmar sköldkörtelhormonbildningen så att råttorna fick hypotyreos, med brist på både T4 och T3. När forskarna gav T4 till råttmamman normaliserades fostrets T3-nivåer i hjärnan. När de istället gav råttmamman T3 så skedde inget med T3-bristen i fostrets hjärna, inte ens när T3-dosen blev så hög att den var toxisk.

Med bakgrund av den forskning som finns (studien ovan men också där man till exempel studerat omvandlingen av T4 till T3 hos ett mänskligt foster), drar forskare slutsatsen att fostrets hjärna inte använder sig av T3 från modern, utan själv behöver bilda T3 av moderns T4.

Vid behandling med T3 eller NDT förekommer det ibland att T4-nivåerna blir (för) låga. Detta, samt att det saknas större studier på mödrar som medicinerat med T3 eller NDT under graviditet, är anledningen till den gängse rekommendationen att gravida ska medicinera med T4 (Levaxin/Euthyrox). Denna rekommendation värderas i amerikanska riktlinjer från 2017 (”2017 Guidelines of the American Thyroid Association for the Diagnosis and Management of Thyroid Disease During Pregnancy and the Postpartum”) som stark, men samtidigt skriver man att evidensen är av låg kvalitet (se Question 39 på sidan 341 i länken ovan) – dvs det finns inte tillräckligt mycket forskning av hög kvalitet som styrker denna rekommendation. Att man ändå satt rekommendationen som stark, tyder på att man här går efter försiktighetsprincipen.

Det är viktigt att den gravida har tillräckliga mängder T4 i blodet, då det finns mycket forskning som visar att T4 är viktigt för fostret (framför allt innan fostrets egen sköldkörtelfunktion kommit igång, en utveckling som startar i veckorna runt vecka 10 och är färdigutvecklad i veckorna runt vecka 20).

Att det skulle vara skadligt för fostret om mödrar medicinerar med T3 eller NDT, finns det inget som tyder på. NDT-behandling var standardbehandling fram till 1980-talet, vilket innebär att väldigt många barn, världen över, har fötts av NDT-behandlade mödrar. Skulle det ha uppstått några särskilda problem med alla dessa foster, barn, graviditeter eller mödrar, skulle detta ha plockats upp på ett eller annat sätt. Och så har aldrig skett. Enligt försiktighetsprincipen bör den gravida dock se till att ha T4-värden inom referens under behandlingen, och alltså inte under referensintervallet. Janusinfo, som innehåller icke-kommersiell läkemedelsinformation och är informationskanal från Stockholms läns läkemedelskommitté till läkare och sjukvårdspersonal, skriver så här om behandling med liotyronin (T3) under graviditet:

”Exponering för liotyronin i tidig graviditet utgör ingen risk för fosterskada. Det är viktigt med adekvat substitutionsterapi vid hypotyroidism eftersom en icke välsubstituerad hypotyroidism kan innebära en risk för fosterskada.” ”Liotyronin används dels i olika undersökningar av tyreoideas funktion, dels tillsammans med levotyroxin som substitutionsterapi. Det finns inget skäl att tro att detta hormon skulle kunna vara fosterskadande. Vad som mera diskuterats är huruvida en icke välsubstituerad hypotyroidism kan innebära en risk för fosterskada. I det svenska Medicinska födelseregistret finns 115 kvinnor som uppgett sig ha använt liotyronin. Två av barnen hade en missbildningsdiagnos (2-3 förväntade). Ett barn hade hypospadi och det andra hade polydaktyli.” Klicka här för att komma till Region Stockholms sida om JanusMed fosterpåverkan.

Att T3 från modern inte skulle passera över moderkakan (placenta) till fostret som man skriver i vissa kunskapskällor för läkare och sjukvårdspersonal, och vilket anges som skäl till varför gravida kvinnor ska behandlas med enbart T4 (Levaxin/Euthyrox) och inte med T3 eller NDT, stämmer inte. Det finns flera studier som visar att både T4 och T3 från modern förs över till barnet. T ex denna studie.

Men det som ännu inte är säkerställt är alltså hur mycket av moderns T3 som går över till fostrets centrala nervsystem och hjärna, via moderkakan. Det man har kunnat se är att större delen av T3 i fostrets centrala nervsystem och hjärna är T4 från modern som fostret själv har omvandlat till T3. På detta område behövs mer forskning. Och fram tills vi vet mer bör försiktighetsprincipen råda: Att säkerställa att det hos alla gravida, oavsett behandling eller om man är icke-behandlad, finns tillräckligt med T4 i kroppen. (Säkerligen är även T3-nivån viktig, inte minst för modern! Men det är inte detta vi har tittat på i denna artikel.)

Sjukdomen innebär att bisköldkörtlarna utsöndrar för lite parathormon (PTH). Brist på PTH leder till brist på aktivt D-vitamin – som också är ett hormon. Det i sin tur leder till att kalciumnivåerna sjunker och fosfat stiger. Symptom från nerver och muskler är pirrningar, domningar och kramper. Bristen på PTH leder också till låga magnesium- och vitamin D3-nivåer och förhöjd kalciumutsöndring i urinen. Sjukdomen är svår och invalidiserande och förknippas med allvarliga komplikationer, stort lidande och ökad risk för dödlighet.

Tips!

Se animerad film om bisköldkörtlarna vid hyoparatyreoidism. Filmen är på engelska.https://www.youtube.com/watch?v=suw-lGmiEkQ&t=3s

Postoperativ hypoparatyreoidism är den vanligaste komplikationen vid operation av sköldkörteln. Sjukdomen orsakas av att bisköldkörtlarna skadas vid operationen, på grund av att blodtillförseln stoppas eller bli tillfälligt nedsatt, eller om en eller flera bisköldkörtlar opereras bort (avsiktligt eller oavsiktligt), eller opereras tillbaka in i kroppen. Skadan leder till att bisköldkörtlarna inte längre klarar av att utsöndra tillräckliga mängder parathormon (PTH).

Risken att drabbas av hypoparatyreoidism i samband med sköldkörteloperation ökar vid

• sköldkörtelcancer
• lymfkörtelutrymning
• Graves sjukdom
• operation av hela sköldkörteln (jämfört med halva)
• kombinerad sköldkörtel- och bisköldkörteloperation
• tidigare halsoperation
• övervikt • näringsbrister
• magsjukdom
• tidigare gastrisk bypass-operation
• fler än en bisköldkörtel opereras bort
• brist på specialistkunskaper inom endokrinkirurgi och om den kirurgiska avdelningen genomför färre än 100 halsoperationer per år.

För de flesta går postoperativ hypoparatyreoidism över. Då återhämtar sig bisköldkörtlarna inom några veckor eller månader efter operationen. Varje år drabbas flera patienter av kronisk hypoparatyreoidism. Då har bisköldkörtlarna blivit permanent skadade och kan inte längre utsöndra tillräckliga mängder PTH.

Brist på parathormon (PTH) leder alltid till låga kalciumnivåer – hypokalcemi, om behandling saknas eller är otillräcklig. Typiska symtom vid hypokalcemi är

• pirrningar i ansikte, händer och fötter
• stickningar
• inre vibrationer
• domningar
• muskelryckningar
• kramper
• spasmer
• laryngospasm (strypkänsla, svårt att andas och svälja).

När behandling har satts in kan kalciumnivåerna ändras av flera anledningar, vilket kan leda till höga kalciumnivåer – hyperkalcemi. Vanliga symtom vid hyperkalcemi är

• ökad törst
• förvirring
• huvudvärk
• aptitlöshet
• illamående.

Andra vanliga symtom är

• fatigue (utmattning, svårigheter att ta sig igenom en uppgift, svaga muskler, trötthet som inte går att sova bort)
• långsam eller förvirrad tankeförmåga
• minnesproblem
• koncentrationssvårigheter
• sömnpåverkan
• värk i muskler och leder.

Kända komplikationer är

• njursjukdom
• påverkad förmåga att motionera
• ångest och depression
• minskad återbildning av skelettet
• ökad risk för frakturer
• muskelsjukdomar
• infektioner
• nedsatt immunförsvar
• förkalkningar
• hjärt-kärlsjukdomar
• grå starr
• försämrad tandhälsa
• ökad dödlighet.

Hur ställs diagnosen?

Hypoparatyreoidism ska misstänkas om du som har opererat halsen uppfyller ett eller flera av följande alternativ:

• Låga kalciumnivåer – med symptom på hypokalcemi (pirrningar, domningar, muskelryckningar, kramper)
• Låga kalciumnivåer – utan symptom på hypokalcemi
• Låg nivå av parathormon (PTH)
• Olämpligt normal PTH-nivå, trots låga kalciumnivåer. (När bisköldkörtlarna fungerar normalt stiger PTH om kalcium sjunker.)

Diagnosen kan vara övergående eller bli kronisk:

• Vid övergående hypoparatyreoidism får bisköldkörtlarna tillbaka sin normala förmåga att utsöndra PTH. Återhämtningen kan ske inom några dagar, veckor eller månader efter operationen.
• Vid kronisk hypoparatyreoidism har bisköldkörtlarna blivit permanent skadade och förlorat förmågan att utsöndra tillräckligt med PTH. Sjukdomen anses vara kronisk om behandling för att undvika låga kalciumnivåer fortfarande behövs 6 månader efter operationen.

Hypoparatyreoidism är den sista hormonbristsjukdomen som inte ersätter hormonet som saknas som standard. Vid kronisk hypoparatyreoidism krävs livslång behandling med flera mediciner som ska tas flera gånger per dag. Som standardbehandling vid hypoparatyreoidism rekommenderas att:

• Behandla med aktivt vitamin D (och eventuellt kalciumtillskott) så att kalciumnivåerna höjs till målområdet.
• Lindra symptom på hypokalcemi
• Undvik hyperkalcemi.
• Undvik hyperkalciuri
• Undvik hyperfosfatemi.
• Normalisera magnesiumninivån
• Normalisera 25 hydroxyvitamin D-nivån
• Överväg att behandla hyperkalciuri med tiaziddiuretika och lågt saltintag via kosten.
• Noggrann kontroll av blodtryck, magnesium, kalium och njurfunktion.
• Om sjukdomen inte är adekvat kontrollerad med hjälp av kalcium och vitamin D ska behandling med PTH-ersättning övervägas.
• Uppföljning ska inkludera utvärdering av skador på målorgan (njurar, hjärna, skelett).

Alla blir inte hjälpta av standardbehandlingen. Då ska behandling med läkemedel med parathormon (PTH) övervägas. Det gäller om patienten har stora svängningar i kalciumnivåerna, om det är svårt att kontrollera sjukdomen eller om behandlingsmålen inte kan uppnås.

Även om blodprover visar kalcium inom normala intervallet så kan personer uppleva symptom på hypokalcemi. Kalciumnivåerna i blodet varierar under dagen, vilket kan förklara att graden av symptom kan variera under dagen. Därför kan kalciumnivåer som uppmäts genom enstaka blodprov inte översättas till hur allvarliga symptomen är. Bristen på PTH kan också vara anledningen till symptomen.

Kalciumnivåerna kan ändras ofta och oväntat. Ibland är det oklart varför. Stora svängningar i kalcium kan uppstå, speciellt efter fysisk ansträngning och i samband med sjukdom. Det kan leda till att du måste åka akut till sjukhuset. Denna berg-och dalbana i kalciumnivåerna kan orsaka en enorm påverkan på livskvaliteten.

Kalciumnivåerna påverkas när kroppen kräver mer kalcium. Kända orsaker är:

• behandling med vissa mediciner
• sjukdomar och infektioner
• fysisk aktivitet
• stress
• koncentrationskrävande uppgifter • sociala interaktioner
• intag av kaffe och alkohol
• hormoncykeln.

Om kalcium sjunker kan du behöva tillföra extra kalcium, till exempel yoghurt eller kalciumtillskott, för att undvika kramper och spasmer.

Målet vid standardbehandling är att hålla kalcium i det lägre referensområdet eller strax under, samtidigt som patienten är fri från symptom och tecken på hypokalcemi. Det kan minska kalciumutsöndringen i urinen och minskar risken för hyperkalcemi som uppstår vid överbehandling.

De flesta med hypoparatyreoidism har ett smalt fönster för kalcium som känns bra. De kan må väldigt dåligt vid varje ända av det normala referensintervallet. Att hålla kalcium i det lägre intervallet rekommenderas, men det kan innebära en kamp för vissa personer.

Goda vitamin D3- och magnesiumnivåer kan göra det lättare att klara av låga kalciumnivåer. Vissa behöver högre kalciumnivåer för att minska symptomen. Om måendet förbättras av kalcium inom den övre delen av referensintervallet så kan det vara okej.

Det finns ingen forskning som visar att relativt höga kalciumnivåer kan skada patienten. Ingen forskning har visat vilka kalciumnivåer som är optimala vid behandling. Inga studier har visat att kalciumnivåer i det lägre referensområdet eller strax under kan skydda patienten från till exempel njurskador och förkalkningar i hjärnan.

Som patient har du rätt att vara med och påverka din egen vård. Du kan be om att operationen ska utföras av en kirurg på en avdelning med specialistkunskaper inom endokrinkirurgi och som utför fler än 100 sköldkörteloperationen varje år. Då minskar risken för hypoparatyreoidism vid sköldkörtel- och bisköldkörtelkirurgi.

Om du har fått hypoparatyreoidism på grund av kirurgiska och medicinska ingrepp så kan du överväga att anmäla skadan till Inspektionen för vård och omsorg, IVO. Det ska dock göras inom två år efter skadan uppstod.

Jobbet är en stor del av våra liv och om det inte fungerar spiller det över på resten av vardagen. Många med sköldkörtelbesvär upplever att arbetslivet påverkas negativt. Johanna Fält fick efter sin sköldkörtelsjukdom byta jobb för att situationen blev ohållbar. 

December 2019 fick Johanna Fält sin diagnos Graves sjukdom, den vanligaste typen av överfunktion i sköldkörteln. 

– I efterhand funderar jag över hur länge jag egentligen varit sjuk. En del symtom hade funnits där länge. Jag hade varit nära att gå in i väggen men inte förstått varför.

Diagnosen fick hon efter att ha besökt akuten på grund av hjärtat. 

– Jag låg i soffan och det kändes som att hjärtat var på väg ur kroppen. 1177 rådde mig att åka in till akuten och där gjordes många undersökningar men inget fel på hjärtat annat än en vilopuls på 106 slag i minuten hittades. 

Läkaren som Johanna träffade på akuten var kardiolog och trodde att symtomen berodde på stress och utmattning. Turligt nog togs ändå prover på sköldkörteln och nästa dag fick Johanna ett samtal från läkaren. 

– Hon sa att jag hade hypertyreos (överfunktion i sköldkörteln reds. anm.). Då förstod jag att det var allvar, berättar Johanna. 

Behandlingen framgångsrik 

Vanligtvis behandlas Graves när den diagnostiseras första gången med läkemedel som helt bromsar sköldkörtelns produktion av hormoner och sedan lägger man till Levaxin (det vill säga T4, sköldkörtelhormon). Behandlingen kallas “block and replace”. Johannas immunförsvar svarade bra på behandlingen. 

– Mina värden blev snabbt bra och efter ett år kunde jag avsluta behandlingen. Nu ska jag göra en sista provtagning och sedan är jag friskförklarad. 

Johanna tar i dag inga läkemedel, till exempel Levaxin utan hennes sköldkörtel fungerar nu som den ska. 

Normala prover – men inte återställd 

Med normala prover och den egna sköldkörtelns hormoner borde allt vara frid och fröjd. Men så ser det inte ut för alla och det är vanligt att ha kvarstående symtom efter Graves. Så var det också för Johanna. 

– Jag missar saker på jobbet. Förut har jag varit bra på att föra protokoll vid möten men nu kan jag glömma att vi pratat om något och inte ta med det i protokollet. Jag har också blivit stresskänslig, något jag inte varit innan. 

Som många andra med Graves upplever Johanna att hjärnan är påverkad av sjukdomen och att orken inte finns inte där på samma sätt som innan. 

– Jag känner mig hjärntrött emellanåt. Arbetar jag orkar jag knappt med någonting mer resten av dagen. Min dotter är 5 år och jag har ofta dåligt samvete över att jag inte orkar leka med henne.

Hjärtat har inte heller helt återhämtat sig.  

– Ibland har jag kramper eller känner att det bränner till. Jag kan få hög puls av enkla saker som att gå på toaletten. Det känns som att kroppen springer ett maraton. Jag har legat på om att få alla prover man kan tänka sig men de visar ingenting som är fel. 

Anpassat arbetslivet 

Johanna arbetar som arbetsterapeut och har haft 100 procent anställning på ett gruppboende inom socialpsykiatrin. 

– Där arbetar jag både som arbetsterapeut och undersköterska och känner aldrig att jag hinner med. Det fungerade bra i början men nu upplever jag att jag får hjärtproblem av att vara där. Personalsituationen är osäker och jag vet aldrig om jag kommer vara själv eller om vi är fler som jobbar. 

Hon försökte få gehör för hur hon mådde på jobbet genom att be om att få anpassa sina arbetsuppgifter men det lyckades inte.Till slut kändes situationen ohållbar och Johanna sökte ett nytt arbete. 

– Nu jobbar jag 50 procent på gamla jobbet och 50 procent på det nya med neuropsykiatriska utredningar. Där kan jag jobba hemifrån och lägger upp mina arbetstimmar och mitt arbetssätt själv. Det är stor skillnad för mig. Planen är att jobba med detta 100 procent och då kommer min vardag fungera mycket bättre, avslutar Johanna.

Johannas råd till dig i en ohållbar arbetssituation  

1. Stå på dig mot vården. Våga vara öppen och berätta om dina symtom – även om du tror att de kommer bli avfärdade. 
2. Det bästa är en läkare som tar dina symtom på allvar. Byt läkare om du inte är nöjd. 
3. Sätt dig själv och din hälsa i främsta rummet och lär känna hur du fungerar i arbetslivet nu efter sköldkörtelsjukdomen. Vad passar dina nya förutsättningar? 

Text: Katarina Fornander har en magister i Biomedicin från KI och är journalist inom medicin och hälsa. Hon har skrivit ”Efter Graves – Din väg till läkning” om Graves sjukdom, som är den vanligaste typen av hypertyreos.

Publicerad 14 december 2022